Boknyheterna vecka 12 räddar livet på Buttra bokhandlaren (nåja, nästan i alla fall …)

Teknikens under sviker ibland. Och pengar tar slut. Det här upptäcker vår käre bokhandlare när han är på väg att lämna hotellet.

Jag åkte på semester, men praktikanten missförstod mig och eftersände alla böckerna till hälsohemmet där jag skulle stanna flera veckor. En hel pall böcker, som plötsligt stod i receptionen. Men. Jag sålde dem allihop i rekreationsrummet. Det tog mig tio dagar och den sista försvann igår. En oerhörd succé, så klart, och nu slipper jag släpa hem alltihop eller betala frakten.

Det är en vacker morgon. Bussen kommer strax, sedan tåget vidare. Tillbaka till den saknade bokhandeln.

Den unge Nicklas i receptionen blinkar mot mig och skakar min hand. Han knappar och fibblar med datorn, långsamt tynar leendet ut. Rummet är betalt, men det finns en hel del tillköp. Mat och rekreation. Det handlar nog om några tusen.

Ernst, min käre bok-katt, kryper upp sömnigt upp på disken. Han lägger sig till rätta och ser nöjd ut. Till skillnad från Nicklas.

– Det är något fel med ditt kort, säger han bekymrat och räcker över mitt VISA-kort. Jag tror det har gått ut.

Jag tittar på kortet och inser att han har rätt. Ny månad. Kortet har haft sin tid och nu är det över. Plötsligt minns jag brevet från banken för en tid sedan som jag lade på hatthyllan och aldrig öppnade.

­­– Som tur är sålde du ju alla böckerna, skrattar han. Kontant då?

­Vad ska jag säga? Betala måste jag göra. Jag tar av kassan och ger honom vad han vill ha, så att våra vägar kan skiljas under goda former. Varenda krona gick åt. Ja, utom 20 kronor. Den ensliga sedeln åker tillbaka ner i fickan igen.  

­– Tur att jag fick sålt alla böckerna, säger jag och lyfter upp min ryggsäck. Men jag tänker då inte göra om det igen.

Åt det skrattar vi båda två. Men skratta skulle jag då inte ha gjort.

När jag vänder mig om står det ett bud från DHL i ingången. I famnen har hon en låda, misstänksamt välbekant till formen. Jag suckar.

­– Inte till mig, väl? säger jag när jag går förbi henne.

­

­­– Bara om du är bokhandlare, säger budet och drar fram en följesedel och ett kvitto som jag får signera.

­När hon är borta står jag kvar med det i händerna och stirrar på paketet. Inte så tungt, dock. Fyra kilo kanske. Är 14–15 böcker, kanske? Jag slänger upp ryggsäcken på ryggen och stapplar nerför uppfarten utanför hälsohemmet och släntrar ner mot bussen. På vägen öppnar jag lådan och förundras över böckerna som ligger däri. Guldklimpar, flera av dem.

Ernst spatserar lydigt vid min sida och släpper ifrån sig ett och annat mjau. Vi har tränat på att gå fot hemma på gården.

Precis när vi kommer ner tillbusshållplatsen ser jag det gula schabraket komma i svängen längre bort och siffrorna stämmer. Linje 434 mot den större orten, där tåget väntar på mig. Men nu är kontanterna slut. Det får bli SMS-biljett. Ernst håller med.

Chauffören stannar precis framför mig, släpper upp dörrarna med ett pysande läte. Det är bara jag och en tjej som ska på (och Ernst så klart). Jag går upp för trapporna och tar fram telefonen för att betala, men när jag har stirrat på den under flera sekunder inser jag att den är stendöd. Krångla har den alltid gjort, men det här … jag känner oron komma krypande. Också Ernst ser lite orolig ut. Hans morrhår vibrerar och han sänker blicken. Han känner mig. Vet att något är fel.

­– Funkar inte telefonen? säger chauffören. Du kan köpa biljett i appen. Det är enkelt. Fast om telefonen inte fungerar …

Det är som att gudarna vill mig något ont. Tjejen bakom mig stånkar och stönar över att behöva stå och vänta. Inte för att jag bryr mig. Jag har inga pengar, inget kreditkort och ingen telefon. Jag förstår att jag borde gå av bussen, men kan inte röra fötterna.

– Men hallå där, säger tjejen bakom mig. Är inte det där Olivier Trucs nya bok? Visst fan är det den, det ser jag ju. Det röda berget. Den är för katten inte ens släppt än.

Hon böjer sig ner och tar upp den ur lådan vid mina fötter, där flikarna glipar mer än lovligt. När hon får upp det röda omslaget ler hon stort. Jag är inte sen att haka på.

– Vill du köpa den? säger jag. Du får den för … en bussbiljett. Jag har också …

Jag bläddrar förbi ett par böcker, rabblar upp dem högt.

– Matologi: Hur maten vi äter kan skydda oss mot sjukdomar. Eller kanske Kvinna i hytt 10? Den ska vara spännande … Eller Alla mina hemligheter? Den ska vara en blivande klassiker har jag hört.

Den unga kvinnan skrattar och nickar, behåller Olivier Truc och Alla mina hemligheter. Hon betalar min biljett och ger mig en hundralapp till.

Sedan går jag ombord och möter blickarna från en ytterst skeptisk skara människor. De var visst på väg någonstans innan jag uppehöll sällskapet. Jag sätter mig ensam och nickar mot tjejen som köpte min biljett när hon går förbi med böckerna i sin hand. Snacka om fyndpris, men jag hann inte tänka efter. Och för all del – hon hjälpte mig. Det hade hon inte behövt göra.

Vi passerar skog, gårdar och stora åkrar. Himlen är täckt av tunga grå moln och resan kommer att ta minst fyrtio minuter. Sedan tåget. Som tur är behöver jag inte mina kreditkort där utan har en mobilbiljett, som jag kan … jag stirrar på telefonen i min hand. Just det, ja.

Ernst surar i mitt knä. Jag ser vad han tänker: Du kommer inte klara dig här ute i det vilda utan pengar, men det gör jag.

När de andra passagerarna rusar av bussen vid tågstationen släpar jag benen efter mig. Jag har en ryggsäck, en död telefon, 120 kronor och ingen biljett. Kommer jag att svälta invid vägkanten? Jag har inga vänner. Min enda vän är praktikanten i bokhandeln och en katt, utan några vidare monetära resurser.

På vägen mot caféet ser jag två kvinnor stå och prata med varandra och jag hör hur de diskuterar en lång tågresa och hur drygt det kan vara.

Vid det här laget har jag slutat skämmas för min situation och går rakt fram till dem. Förklarar att jag hört deras samtal.

­­– Som tur är har jag den här boken, säger jag och börjar rafsa i lådan. Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck? Det kan väl vara något för en lång tågresa? Eller kanske Gröna fingrar sökes av Annika Estassy Lovén.

De stirrar på mig och först tror jag de ska gå sin väg, men till slut skrattar den äldre av dem till och sticker ett finger i bröstet på mig.

– Hörru, grabben … jag tar båda två. En till mig och en till kompisen.

De gillar Ernst också. Klappar honom. På det viset fortsätter det.

Det tar mig en timme att komma från platsen där jag står till biljettautomaten. På den vägen har jag också blivit av med Jag är din skugga av Camilla Way och Hur du blir din egen bästa vän av Stefan Ekberg … folk vill visst ha böcker.

En jädra tur för mig. För jag vill ha en biljett.

Tur att jag inte går på droger, tänker jag. För det hade blivit svårt att finansiera på det här sättet.

Nåväl, nu är jag där jag är.

Jag är bara en ensam stackare på en avlägsen tågstation, en bokhandlare som verkar ha svepts upp av ödets vindar och lämnats till sitt sinnes knappa förstånd mitt inne i de småländska skogarna. Men snart så. Snart är jag hemma igen.

I lådan finns bara åtta böcker kvar.

Boksverige räddar mig.

Det vet jag.

 

---

Veckans tipslista från Buttra bokhandlaren – vecka 12

Chili : 222 sorter att odla och äta av Eva Robild, Kerstin Rosengren och Pernilla Bergdahl
En robot hjälper till av Ingrid Flygare
Alla suger och det är ingens fel av Eva Hyttmark
Drottning Elizabeth : en biografi av Sarah Bradford
Statisten av Emelie Nirland
Det svenska techundret av Kina Zeidler
Det ängsliga matsamhället : det fina med färdigmaten av Andreas Håkansson
Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck
Bygg det goda varumärket : så blir kunden er bästa säljare av Pia Anderson
Det röda berget av Maria Uggelberg
Felsteg av Maria Adolfsson
Bak och Fram och lilla Damm på de sju haven av Kalle Güettler
Osynlig närvaro av Susanne Schemper
Falafelflickorna av Christina Wahldén
År med Erlander av Olle Svenning
Japans historia av Ingemar Ottoson och Thomas Ekholm
Morgonpigg : hur framgångsrika människor börjar sin dag av Peter Jumrukovski
Gå med mig av Behrang Behdjou