Sophie Sköld – från brevvän till prisbelönt översättare

Sophie Sköld tar den 17 mars emot Elsa Swenson-stipendiet för sina översättningar av slovensk och tjeckisk litteratur till svenska. Allt började när hon som barn i Småland hittade en brevvän i Slovenien.

Den smålandsfödda översättaren, idag bosatt i Malmö, har gjort en fantastisk resa från småländska Kärringabacka via Slovenien och Lund för att nå dit hon är idag.

Att Sophie Sköld som vuxen skulle bli översättare av slaviska språk tog sin början i en händelse under hennes barndom. Hon växte upp med sina föräldrar och syskon på en liten ort utanför Gnosjö i Småland. En dag hade pappan med sig en kvällstidning hem.

I den fanns en annons om att hitta brevvänner från hela världen: Man stoppade ett litet brev med uppgifter och önskemål tillsammans med en tia i ett kuvert och skickade in till en brevvänsförmedling. Sedan parades man ihop med en annan brevskrivare någonstans på jorden. Detta blev möjligheten för Sophie att genom ord möta människor överallt ifrån men framför allt att lära känna Jasmina från Slovenien.

Deras vänskap skulle komma att bli mycket speciell – faktiskt så unik att Sophie spenderade många sommarlov under tonåren tillsammans med Jasmina och hennes familj i en liten by i Slovenien nära ungerska gränsen. Genom att umgås med familjen och deras vänner iakttog Sophie det slovenska språket och lärde sig det så småningom – som en språkkurs i verkligheten.

– Jag och Jasmina skickade långa brev till varandra på knagglig tonårsengelska, minns Sophie. Det var i början av -96, efter kriget i forna Jugoslavien, som hon undrade om jag ville komma och hälsa på. Jag glömmer aldrig när jag skulle fråga mina föräldrar om jag fick åka. Vi bodde på landet och reste inte så mycket och jag trodde inte att de skulle säga ja. Jag gick ut till dem och frågade, de funderade lite och sa sen:”Slovenien ligger långt borta och vi har aldrig träffat Jasmina och hennes familj. Men ni är så goda vänner och man måste ju kunna lita på människor. Det är klart att du får åka.”

Första gången stannade Sophie hos familjen i Slovenien i en månad, sedan fortsatte det och hon åkte ner varje år och blev till slut som en i familjen.

– Det var ödet, säger Sophie. De där stegen som man egentligen aldrig vågar ta. Det har styrt mitt liv i riktningen mot där jag är idag. Jag lärde mig slovenska genom att vara tillsammans med Jasminas familj och lyssna på deras samtal.

Läste översättarutbildning på Södertörn

Sophie är humanist och under studietiden på universitetet i Lund pusslade hon samman olika kurser. Hon har läst engelska och franska, tjeckiska och slovenska och så den litterära översättarutbildningen på Södertörn. Tjeckiskan var det som hjälpte henne att hitta en struktur i det slovenska språket som hon lärt sig autodidakt.

– Jag märker att jag har en annan sorts referenser i slovenskan eftersom jag lärt mig det genom att lyssna och uppleva, säger Sophie. När texten är svåröversättlig kan jag ta hjälp av att jag känner igen mig i händelser och situationer.

Bevarandet av författarens röst i transformationen från ett språk till ett annat är en ständigt pågående diskussion mellan översättarna.

– Ska du följa exakt vad det står kan det ibland vara svårt att göra texten begriplig, säger Sophie. Som översättare har man ett ansvar att föra över en författares verk till en svensk kontext men man vill samtidigt inte göra våld på originalet. Mina översättningar måste inte ligga jättenära orginaltexten – för mig är det viktigt att fånga författarens röst samtidigt som texten blir njutbar för en svensk läsare.

Hon ger ett exempel från boken Blattejävlar! av Goran Vojnovic där hon skulle översätta bosnisk och slovensk slang.

– Hur gör man det utan att det på svenska låter som en gammal dam som försöker tala tonårstugg, frågar sig Sophie. För att fånga stämningen i det här fallet valde jag att använda engelska fraser samt väva in kända uttryck på bosniska och kroatiska, till exempel svordomar. De har tyngd och alla vet vad de betyder.

Översättarens betydelse för en bok

Översättaren är nästan lika viktig som författaren för en bok, menar Sophie. I översättarrollen skapar man en ny bok, baserad på originalet.

– Skillnaden är väl att författaren börjar på ett nytt, tomt blad medan översättaren börjar i författarens text, säger hon och tillägger med ett litet skratt: Vi översättare är nog ofta introverta och sitter gärna och jobbar i ensamhet på vår kammare. Sen har man kontakt med förlaget och författaren men boken är inte vår show, i alla fall är det så för mig.

Elsa Swenson-stipendiet delas ut av Elsa Swensons stiftelse vid Umeå stadsbibliotek och ger stipendiaten en summa om 25 000 kr. Sophie är den sjunde översättaren som får det.

– Jag blev jätteglad när Leif (Mårtensson som är medlem i stiftelsens styrelse red.anm) ringde och presenterade sig och berättade att jag fått det, säger Sophie.

2011 fick Tora Hedin – en av Sophies förebilder – stipendiet och att nu befinna sig i sällskap med en översättare hon beundrar gör stipendiets bekräftelse ännu större för henne. Rent praktiskt möjliggör det också för Sophie att kunna fördjupa sitt översättararbete.

– Jag arbetar som översättare på kvällar och helger, så fort jag är ledig från mitt ordinarie jobb där jag jobbar med sökmotoroptimering och redigering av engelska texter, säger Sophie. Med stipendiet kan jag kanske ta lite mer ledigt i sommar för att översätta, åka till Slovenien och gå på litteraturfestival eller köpa nya böcker. Så det betyder jättemycket.

Livets vändning en gång när Sophie hittade annonserna om brevvänner är en otrolig historia. Ett steg i barndomen som var avgörande för hennes livs resa till där hon befinner sig idag.

– Det är fantastiskt, säger Sophie. Vem kunde ana betydelsen av min resa från en liten by i de småländska skogarna till den slovenska slätten?

Juryns motivering till att Sophie Sköld får Elsa Swensson-stipendiet:

Sophie Sköld är en skicklig och erfaren översättare av tjeckisk och slovensk skönlitteratur. Sedan 2008 har hon publicerat översättningar av författare som Goran Vojnovi, Aleš Šteger, Petra Hůlová, Jáchym Topol, Katja Perat, Helga Weissová m.fl. Genom sina översättningar ger hon en svenskspråkig publik tillgång till nya perspektiv på världen och livet, perspektiv som annars sällan kommer till uttryck på svenska: Goran Vojnović (Blattejävlar!, 2013; Jugoslavien, mitt hemland, 2014) skildrar det postjugoslaviska Balkan, Aleš Šteger staden Berlin (Berlin, 2009), Petra Hůlová (Allt detta tillhör mig, 2011) Mongoliet… I sina översättningar återger Sophie Sköld på ett imponerande sätt språklig variation på flera olika plan, inte minst det vardagliga talspråk som präglar flera av originalverken.