Lisa Jewell om familjen som historiens nav

Från relationsproblem till familjedetektiv – utvecklingen för Lisa Jewells författarskap kan vid det här laget nästan tyckas ha skapat en egen genre. I en djärv kombination korsas drama med en gnutta deckare, blodsblandade hemligheter och den mänsklig längtan efter villkorslös gemenskap i hennes böcker. Men trots sin fantasifulla rikedom finns det också noga satta gränser – i Lisa Jewells berättelser får inget lämna förankringen till verkligheten.

Lisa Jewell är på något vis Jojo Moyes sister in crime. De är inte bara arbetskollegor och vänner – de delar även liknande levnadshistoria kring när de föddes, var de föddes samt när de debuterade som författare. Har man lyssnat på någon av Moyes böcker på Storytel kommer man garanterat att bli rekommenderad en av Jewell och tvärtom. Deras berättarteknik skrider över varandras gränser och tillbaka igen. De befinner sig på samma nivå – vilket kan vara på gott och ont. Rent genremässigt placeras ibland både Jewell och Moyes i chick-litfacket. Men att bli kallad chick-litdrottning är inget Lisa Jewell direkt uppskattar. Hon skulle snarare beskriva sina böcker som familjeorienterad relationslitteratur med en liten klang av detektivarbete. I flera böcker har Lisa låtit handlingen kretsa kring personerna från samma familj och vad hemligheterna de bär med sig gör för förhållandet till varandra.

– I familjen finns så många lager och dimensioner att det är det intressantaste man kan skriva om, säger Lisa till mig över ett bord i lobbyn på Gothia Towers under bokmässan i Göteborg. Karaktären av en familj och dess medlemmar ger oändliga möjligheter för en historia.

Att använda sig av familjen som den centrala punkten i en roman beskriver Lisa som en fördjupning av de relationsböcker hon tidigare har gjort. Handlingen är alltid medvetet noga skapad utifrån en avvägd mängd fantasi och en mängd realism.

– Sakerna man hittar på är fantastiska, säger Lisa. Det är ditt äventyr som författare. Men resten måste vara förankrat i verkligheten. När många av mina läsare kan identifiera sig med mina karaktärer känner jag att jag har lyckats. Ingen av personerna som är med i romanen får vara onödig – alla måste ha en mening för historien.

Familjerna i böckerna har ofta många medlemmar involverade på ett eller annat vis. Fågelburen representerar den dysfunktionella familjedynamiken, Den tredje hustrun berättar om en något haremslik tillvaro för en fru, två exfruar och barn till en och samma man och i Flickorna i parken vävs ödet för flera familjer samman. I verkliga livet lever Lisa omgiven av vad hon kallar en superfamilj som inkluderar hennes systrar, hennes man, dennes bröder samt respektive tillhörande barn.

– Vi gör väldigt mycket tillsammans och är väldigt bekväma ihop, berättar Lisa. Mina systrar tycker att jag tar in saker från vår familj i böckerna men det är inte medvetet och jag kan inte själv se det. Det är bara de som upptäcker parallellerna till mina romankaraktärer.

Inspirationen är en källa av varierande art för Lisa. Det kan falla från himlen – ibland så tätt att hon måste spara dem på en lista för att kunna minnas dem. Andra gånger har hon inga idéer och de föds snarare ur desperationen att hon helt enkelt bara måste hitta något att skriva om.

– Det är så där, säger Lisa. Ibland är det jättesvårt och ibland jätteenkelt. Faktiskt fick jag en idé till en av mina romaner bara av att jag promenerade längs gatan och ett av husen hade ett öppet fönster. Bilden väckte något i mig som startade processen. Jag har en linje som jag instinktivt följer när jag arbetar med en bok. Den går helt enkelt ut på att skriva tusen ord om dagen – motsvarande ungefär ett kapitel eftersom jag vill hålla dem korta. Att göra så skapar ett jämnt arbetstempo som jag försöker att hålla för att klara deadline som ofta är satt i samma veva som skolan slutar för höstterminen.

Hon anlände till Göteborg kvällen innan och är en smula trött. Innan det är dags att möta sina läsare ska hon gå upp på rummet och vila en stund tänker hon. Då kan hon vara fullt koncentrerad en stund senare i montern hos sitt svenska förlag Printz Publishing.

– Den ansträngning mina läsare gör för att kunna möta mig ansikte mot ansikte är fantastiskt fin, säger Lisa. Många har jag kontakt med via sociala medier och nätet men det ger otroligt att få träffa dem på riktigt som här. De berättar hur det jag gör påverkar dem och den interaktionen betyder väldigt mycket för mig.

Foto: Sarah Perfekt