Bokhunden hjälper barn att komma till läsro

På Brunnsparkskolan i Helsingborg jobbar bokhunden Pixie. Hon är som ett lyckopiller i päls och i hennes närvaro får barn som av olika anledningar har svårt med läsningen öva upp känslan av läsglädje igen.

Iden med bokhundar kommer från USA och Kanada. Inspirerad av detta startade 2013 Helene Erhiander, lektor på Linneuniversitet i Växjö, ett svenskt bokhundprojekt. Man hade sett att barn med koncentrations- och/eller lässvårigheter i USA och Kanada uppnått häpnadsväckande förbättrade resultat efter att de fått läsa för hundar under en tid. Bokhundarna som är med i det svenska projektet är 19 stycken och finns utspridda över hela landet, främst i skolor men en och annan även på bibliotek.

I en sidobyggnad på Brunnsparksskolan finns läsrummet, anpassat så att inte allergiker ska kunna störas av bokhundens närvaro. Där sitter Leon Svensson och Liv Hughes-Linderoth uppkrupna bland kuddarna på en mjuk madrass mitt emot bokhundsföraren Anna-Maria Sandberg och mig. Runt omkring oss går Pixie omkring och nosar.
För barnen upplevs hunden som kravlös, någon som inte dömer eller skrattar. Det berättar Leon om. Han går i fjärde klass och har läst för Pixie i fem veckor.

– Först var det lite pirrigt att läsa, säger han. Men nu är det bara roligt och mysigt. Hundar kan inte skratta när man läser fel och det är skönt. Jag läser gärna mysterieböcker medan Pixie ligger precis bredvid mig.

Anna-Maria som är Pixies matte och lärare på skolan säger att detta är ett projekt som ska ligga till grund för forskning.

– Finns det vetenskapliga bevis bakom är det större chans att fler rektorer vågar prova och får upp ögonen för det, säger hon.

Liv går i årskurs fem och är ett av fyra barn som under våren deltagit i projektet på Brunnsparksskolan. En gång i veckan under sju veckor läste hon för Pixie under ungefär 20-30 minuter per tillfälle. Före första lässtunden fick hon göra ett test där man mätte läshastigheten.

– Ja det testet gick inte så bra, säger Liv lågt men skiner snabbt upp. Men sen efter de sju veckorna gjorde jag om samma prov och då fick jag många fler rätt. Det kändes jätteskönt.

Men det är inte bara mätbara resultat man grundar forskningen på. Det än viktigare är förändringen i elevernas känsla för läsning. Oxycontin är ett av kroppens välmåendehormon. Närvaron av bokhunden ökar påslaget av oxycontin hos eleven vilket gör att känslan av lugn och ro sprider sig i kroppen.

– Är du själv lugnare blir det mer rätt läst, berättar Anna-Maria. Man kan också se att om eleven läst tidigt på dagen så sitter effekten i och det går bättre även på påföljande lektioner i klassrummet.

Efter några veckors träning kopplas känslan av välmående ihop med läsning och helt plötsligt blir det roligare även utanför stunden med bokhunden.

– Jag hatade att läsa innan, säger Liv med eftertryck. Nu känner jag mig tryggare i att läsa inför andra. Tidigare vågade jag knappt läsa för min familj men nu läser jag inför hela klassen.

Till hösten är Pixie och Anna-Maria färdigutbildade. Då ska Pixie läsa med fyra barn i veckan. Det är elevhälsoteamet som avgör vilka barn som behöver en lässtödjande insats.

– Det är inte bara lässvårigheter som kan ligga till grund för att få läsa för en bokhund, säger Anna-Maria. Det kan handla om någon som tappat läslusten, barn med koncentrationssvårigheter eller dyslexi. Hur gamla barnen är spelar ingen roll, det fungerar oavsett om man är sex eller sexton år.

Det pågående projektet har de senaste tre åren finansierats med pengar från allmänna arvsfonden och man planerar att söka pengar för ytterligare ett.

– Nu när vi har kläm på exakt vad som behövs för att driva projektet har vi lämnat in en ansökan till, berättar Anna-Maria. Visionen är att vi under det sista året ska kunna få en etablerad utbildning som är inriktad på barn, litteratur och hunden. Det långsiktiga målet är att det ska bli en utbildning på Linneuniversitetet som man får högskolepoäng för.

Överst på bokhyllan i läsrummet står ett litet timglas. Det mäter hur långt tid barnen läser.

– Oftast bara försvinner tiden och man undrar vad som hände, säger Leon. Det går så fort.

Och hans upplevelse är inte unik. Anna-Maria vittnar om elever som i vanliga fall haft omöjligt att komma ner i varv och läsa mer än några minuter men som en hund i knäet kunnat bli helt uppslukade av sin bok.

Leon ska läsa idag och när det är dags lägger sig Pixie bredvid honom på en filt och lyssnar med halvslutna ögon på historien. Efter läsningen väntar hennes belöning – en stunds lek som barnet som nyss läst för henne. Leon väljer att kasta bollar som hon förtjust springer efter.

– Precis som det finns tjänstehundar i polisen ska det finnas tjänstehundar på skolorna, säger Anna-Maria. Detta tas upp både i hund- och bokvärlden och jag tror det kommer leda till en förståelse för vilken bra lärstil detta är. Vi är först i Helsingborg men det kommer förhoppningsvis fler.

– Det är som att man alltid vill läsa för Pixie, fyller Leon nickande i. Jag hoppas att många barn kommer få chansen att vara med en bokhund.

Foto: Sarah Perfekt