Svenska författare om Pippi – Caroline L. Jensen

Del 3: När Pippi Långstrump nu fyller 70-år, så ville vi gärna höra vad ett par av våra nutida författare har för relation till Astrid Lindgren och hennes värld. Skräckdrottningen Caroline L. Jensen ser en underdog som färgat av sig på både nutida barnbokshjältar, och filmhjältar av mer vuxet slag.

När jag hör namnet Pippi Långstrump tänker jag först och främst på utanförskap, både påtvingat och självvalt, vilket för mig personligen frambringar bilden av en sorglig och samtidigt fri figur. Som ett vackert vemod. Trots att hon är så gediget gestaltad och på ett sätt redan fyllig, så är det något med Pippi som gör att hon lätt kan sättas in i kontexter som passar betraktaren. Det tror jag är av godo och en stor del av hennes dragningskraft på barn, samtidigt som det av vuxna och förment tänkande människor naturligtvis kan utnyttjas. Få figurer har väl pressats in i fler totalt olika text- och samtidsanalyser än just Pippi. Och självklart har bilden förändrats genom åren. När jag var liten tyckte jag att Pippi var stark och cool och drömde om den där väskan full med guldpengar. Jag ser i och för sig inget av det där som osant idag, men bilden har väl kanske djupnat en aning.

Varför tror du det är så svårt att återskapa en succé som Pippi-böckerna?

Jag tänker att hur medveten Astrid Lindgren än var så finns det en grund i berättelserna om henne; de vilar på en genuin kärlek till karaktären i sig och berättelserna får virvla framåt utifrån henne – drivas framåt av flickan Pippi och hennes infall. Många av dagens försök att skapa något liknande drivs snarare av det motsatta – viljan att säga något specifikt som karaktärerna sedan ska inordna sig i, och det blir aldrig lika bra.

Sedan finns det så klart beröringspunkter mellan Pippi och till exempel Harry Potter, som också handlar om en underdog som slår sig fram i en värld som inte förstår honom, som inte riktigt passar in någonstans, men där Pippi hade sina guldpengar och sin styrka har Harry magin och sitt kändisskap. Rent branschmässigt tror jag också att det gör sitt att utbudet är så otroligt mycket större idag, även om det känns som ett torrt konstaterande i sammanhanget.

Om Pippi Långstrump-böckerna hade skrivits idag, hur hade hon porträtterats och i vilken miljö? Hur hade du velat se henne?

Är hon inte med i så väl Thelma & Louise som i Fucking Åmål och Cirkeln?

Vad arbetar du själv på just nu? Är du aktuell med något särskilt?

Förra året kom både min sjätte och sjunde bok. Den ena en samling skräcknoveller som heter ”Rovdjur” och den andra en komedi om apokalypsen som heter ”Demonologi för nybörjare”. Just nu skriver jag på en thriller, och kopplingen till Pippi är självklar – vi kan säga att den är lite som om Thelma & Louise vore huvudfigurer i Cape Fear.